' välkommen tillbaka migsjälv.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? ' pussade världens goaste läppar!
Hur har ditt 2013 varit? ' bra. i guess.
Tror du att år 2014 kommer blir bättre? ' absolut.
Blev du kär i år? ' precis så kär som jag aldrig tidigare varit.
Vilka datum från 2013 kommer du aldrig glömma? ' 24 augusti.
Vad är din största framgång 2013? ' count. time också, å tempe
Bästa köpet? ' hm, vet icke. plankorna?
Vad spenderade du mest pengar på? ' hästarna
Gjorde någonting dig riktigt glad? ' träffade världens bästa vänner & pojkvän!
Vilka sånger kommer påminna dig om 2013? ' animals, tsunami
Vem/vilka har du umgåts med mest? ' sandra, nathalie, daggen
Bästa minnerna från 2013? ' alla fina nätter i PP'n, när ja mötte daggen, när jag provred tempe & fick hem honom
Har du haft ett förhållande under 2013? ' två stycken.
Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014? ' tävling.
Vad önskar du att du gjort mer? ' klarat mig själv.
Vad önskar du att du gjort mindre? ' slösat
Favoritprogram på tv? ' ph
Största musikaliska upptäckten? ' house
Vad gjorde du på din födelsedag? ' förlovade mig, söp skallen av mig
Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? ' träffat daggen tidigare?
Vad fick dig att må bra? ' hästarna, daggen, vännerna, donna, missarna
Vem saknade du? ' en liten bebis som nån gång skall växa i min mage
De bästa nya människorna du träffade? ' sandra, nathalie, dag
Vad vill du säga till dig själv inför 2014? ' kämpa.
' så skönt att vända blad
word.
when you let her go. ja men precis. man vet inte vad man har förrän man har förlorat det.
herregud, hur svårt kan det vara att visa känslor, berätta för människan du lever tillsammans med att du faktiskt älskar den & vill dela ditt liv, allt med den?
jag har sagt det åtskilliga gånger & jag kan säga det tusen till; ta tillvara på tiden du har, en vacker dag kan det vara för sent & hur jävla kul är det då att känna att du inte visade tillräckligt mycket kärlek.
if you give it your all you've allready won.
jag överröser min fina man med kärlek, frukost på sängen, massage, pussar, överraskar, maten lagad, för det är sådan jag är, när man förtjänar det. han förtjänar det, för han gör allt för mig, det är äkta kärlek. och för att jag vet, att det kan ta slut så fort, men då vet vi i allafall att vi gjorde allt.
gör det du också.
' vad du tror & min verklighet är inte samma sak
vet inte om det är önsketänkande eller egotrippande, men det du tror är inte min verklighet längre. Och jag blir ledsen att du ljugit så länge, varför inte bara följa hjärtat, det blir alltid bäst så, inte tänka massor, bara göra. man lever bara sitt liv en gång & det är jävligt jobbigt att ligga på dödsbädden & ångra det man inte gjorde.
visst älskar jag, det gör man. men mer än så är det inte längre. svartsjuka finns inte om man inte känner.
men du visade ganska fint hur det ligger till.
så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när du stack ett hål i min kevlarsjäl.
jag hade önskat er två, för att jag älskar er båda & vill att ni båda skall vara lyckliga, därav smsen, därför skrev jag. inte för min egen skull, utan för hennes, för att jag älskar henne. det har aldrig varit någon form av svartsjuka, den lade jag ner för längesedan, när jag packade ihop varenda känsla för dig i ett litet fint paket & skickade iväg. du kommer hitta någon att älska igen så som du älskade mig. men om du hittar någon som älskar dig mer än vad jag gjorde, är det en keeper som du skall hålla hårt i. för det är mycket. jävligt mycket.
trots mitt trasiga hjärta så tycker jag att du är värd det. faktiskt.
men mitt liv är det jag alltid drömt om nu.
jag trodde aldrig jag skulle älska igen, efter dig. inte så mycket, men det gör jag, herregud det gör jag verkligen.
kanske är det här jag skall vara livet ut, det är vad jag strävar efter & vill i allafall.
för livet är underbart nu.
men jag kan inte låta bli att få lite ont i hjärtat över allt det gamla ibland.
' plötsligt händer det
' jag tror faktiskt inte att man kan vara mer kär än mig, eller ja.. kanske min man i mig men, helt galet, en plats, mitt i ingenstans, där ba klickade det till, från båda håll. det är det bästa, konstigaste jag varit med om! när han kom där på sin fyrhjuling en natt, det där leendet fick mig att falla som en fura.. en kväll jag alltid kommer minnas, jag blev nog fasiken kär på stört, älskade från första stund. jag trodde jag känt förr, varit kär förr, älskat förr, men jag har aldrig varit med om någonting så djupt, sådan perfektion. läppar som passar mina perfekt, ett hjärta som passar mitt som en pusselbit, händer som flätas ihop perfekt med mina. ett sådant fint hjärta, en sådan fin insida, världens finaste utsida, jag fattar inte, hur kan han vara med mig? men ändå, det känns som, som jag alltid har sagt, att mitt liv var som det var, för att det en dag skulle komma någon som gjorde livet värt.
jag förstår nu varför 500 enheter inte gjorde så jag inte fanns nå mer, jag förstår... mitt liv väntade på denna man åt mig, mitt liv visste att något skulle komma i min väg som gjorde livet värt igen... mannen som uppfyller mina drömmar, är min dröm.
och det bästa; han känner precis likadant.
det var vår tur nu...
' hjärtevänner.
åh, herregud så mycket som har hänt på sistone, både bra & dåliga saker. För en månad sedan fick jag lov att ta bort min bästa vän, blondie, det fina stoet ni ser på bilden nedanför. Lymfangitens bakterier tog henne med sig, bröt ned henne totalt & lämnade mig där att se på, till slut fattades det tunga beslutet att låta henne vandra vidare. Mitt älskade hjärta, hästen som fick mig att orka, den enda jag pratade med om skiten jag gick igenom i november, när mitt liv - ännu en gång vändes upp & ned. Jag grät så mycket dagen hon togs bort & veckan efter, men tack & lov så hade jag jobbet att gå till, som höll mig på humör. Men nu vet jag att hon har det bra igen! Hon fattas mig så otroligt mycket. ♥
det gör mig galen att liv är så orättvisa, läste precis igenom en tjejs blogg, om hur hon fick besked om obotlig cancer under graviditetsvecka 21, denna otroliga människa valde sitt barns liv framför sitt eget! Sjukdomen tog henne också, äcklig cancer - som en av mina absolut bästaste vänner just nu går igenom massa behandlingar för, det är så sjukt, men det är så otroligt vilka oerhört starka människor det finns. Jag hoppas verkligen att man finner ett botemedel mot skiten en vacker dag, min fina vän mår i alla fall skapligt bra & svarar fint på sina behandlingar, tack & lov. Jag lämnar livet före honom, så det så. Men så fruktansvärt orättvist, han är världens finaste människa, varför liksom?
jag måste nog tagga ner lite nu, har så mycket inom mig, men ingenting kommer liksom ut på annat sätt, eller ja, det är det klart att det gör, men det här inom mig, som liksom verkligen tynger mig, varför skulle jag låta någon få veta det? att jag egentligen är svag, nej just det. världens svagaste samtidigt som jag känner mig så otroligt stark för att jag faktiskt klarat den här långa vägen, mitt liv.
jag är så fruktansvärt glad över alla ni fina människor jag har i mitt liv, ni som varit med från när jag föddes ända till er jag lärde känna igår. alla som någon gång fått mig att le, skratta, extra mycket till er som verkligen fått mig att gapflabba, ni som får mig att glömma allt runtom. ni som får det att hugga till i hjärtat av lycka när ni säger att ni tycker om mig, älskar mig. Glad över min fina hund som blir världens lyckligaste så fort matte kommer hem, glad över min fina häst Count som senast idag kom galopperande i full fart när jag kom till stallet, det är kärlek det. han har blivit så fin! känns ju som att jag kan göra någonting rätt iaf :)
många stora beslut att ta, vad vill jag egentligen? - only time will tell.
' ses på andra sidan....
JAG HATAR JÄVLA PISS Å SKIT MAJ MÅNAD!!!!!!!!!!!!!
den här jävla veckan kan dra käpprät åt helvete.....
jag vill ha min mamma å mina vänner å en jävla famn å gråta i men de kan jag inte heller...
dra åt helvete med allting.
typ så jag känner.
hejdå
' dem som säger att tiden läker alla sår, dem ljuger!
har så mycket att säga, men inga ord att tillsätta det jag känner,
känns som att hjärtat är ihopsnärpt som en liten kall, iskall liten isbit
nära förtvinat, nästan ingenting kvar
ingen kärlek att ge, eller massor kärlek att ge, men jag vet inte hur
vet inte till vem, för jag får inte, får inte känna, det är dött
skulle vilja berätta, men kan inte, får inte, för det gör illa någon annan
skulle vilja gråta ut i någons famn, men någon finns inte
skulle aldrig kunna i alla fall, för jag är känslolös
men det gör ont, så fruktansvärt ont, jag berättade en gång, men hon stack
och jag blev ännu mer känslolös
eller så jävla full utav känslor & ingenstans att göra av dem.
så är det nog, ja.
var rädd om dem ni kan berätta allt för, jag har förlorat mina.
jag har mina djur, dem förstår, dem kan också pussas i pannan.
jag hatar 24 maj & jag hatar den här våren
rädd för att älska, rädd för att förlora någon igen, jag klarar det inte
nathastrof
' aoooh
känslan när fingrarna, händerna får röra något dem velat röra så länge ...
' don't tell me you're sorry 'cuz you're not.
Jag måste vara världens sämsta bloggare, eller ja.. efter patricia ;) haha!
Men man skall orka med sånt här också & som vanligt bloggar jag mest bara sådär mitt i natten när jag inte kan sova & har kollat alla existenz-länkar å bloggar osvosv...
Men man skall orka med sånt här också & som vanligt bloggar jag mest bara sådär mitt i natten när jag inte kan sova & har kollat alla existenz-länkar å bloggar osvosv...
Idag har jag grubblat över vad lycka är...
Lycka för mig är som renast när jag sitter på hästryggen, själv ute i skogen på någon av mina underbaringar & bara lullar, pratar med hästen om allt & ingenting (Count är min bäste vän, han kan man tala om allt med...) Det är mitt sätt att "lufta" insidan, sånt där som jag inte vill att någon annan skall veta. Kanske är det just därför lyckan ter sig som mest då, för att jag liksom "får ut" allting på insidan.
Men samma lycka uppenbarar sig ju ändå, även fast det står hundra personer & tittar på å jag inte säger ett enda ord å hästen gör ett klockrent pass.
Det är ju på hästryggen jag gör vad jag kan & glömmer allt annat, dvs.. känner mitt "flow".
Men lycka är också att vila ögonen på någon man tycker mycket om & mötas utav ett leende tillbaka.
Extra mycket om det är en kärlek, en vän, eller en familjemedlem.
Ännu mer extra mycket om det är någon av ovan nämnda som haft/har det svårt.
Det gör mig också lycklig, om jag kan få någon annan glad & lycklig.
Lycka är också att veta att någon man tänker mycket på tänker tillbaka på en,
någon man saknar, saknar tillbaka
någon man älskar, älskar tillbaka
Lycka är allt som får alla andra, mig, du, vi, ni att må bra.
för om ni mår bra, så mår jag bra.
puss.
' inte en dag har gått utan att jag tänkt på...
följ med mig nu, på mitt äventyr.
nu vet jag hur det känns.
men i läget jag är i nu, kör jag på ändå.
' take a stand now
"den håller länge, ända till 24 maj", jag sa den meningen säkert 100 ggr igår, det datumet. Ditt datum.. Och varje jävla gång orden flög ur mig på jobbet så stack det till i hjärtat, men vad gör man när man står med fullt i kunder, det är ju som vanligt, man biter ihop & sen kommer skiten sen efteråt. Jag är ju van nu, det är sådan jag är. Den här jävla fitt-våren har varit grymt jobbig, motgång efter motgång. Jag ser ljuset nu, men som sagt. varje vår är svår för mig, ännu svårare med mer motgångar.
Jag är stolt över mig själv, jag har kommit så långt upp i mitt liv, trots all jävla skit jag varit med om. Jag är här, står på egna ben och klarar mig själv. sådetså, ni har ingenting annat att säga till om. Mitt hjärta är svagt och vågar inte älska, men det blir starkare det också. en vacker dag. Jag är svag för att jag inte klarar av att visa känslor, men jag är stark för jag står upp för mig själv, går upp varje morgon, jobbar, gör det jag ska och tar hand om det jag skall ta hand om. bara jag kommer förbi 24 maj så blir jag människa igen.
jag mår kanske inte sådär superbra, men ni får ha överseende. mitt inre är kaos. och jag kommer aldrig erkänna det för någon öga mot öga igen, jag har redan raderat, skrivit om, raderat, skrivit om ett par gånger... Men jag kommer tillbaka, som sagt. ljuset bereder väg för mig och akta er, för här kommer jag!
' mitt hjärta är ditt att förstöra
känner mig sådär skadeskjuten igen, det var längesedan. hopplöst, det gör ont.
så jävla ont.
' now and then i think of...
varför är livet så jävla pissigt ibland?
Jag brukar hålla huvudet högt & tro på att allt har en mening & att man växer utav dem svåra stunderna.
Bitvis gör man det, ja. Men dem andra stunderna då, när allting faktiskt rasar samman & man känner den där hjälplösa känslan.
När är det nog liksom? Om man redan varit med om någonting tungt, varför i hela helvetet skall man dras med hemska minnen om samma ting resten av sitt liv?
Kan man inte bara uppfinna en delete-knapp till sånt. tack, jag köper första.
för fyra år sedan var jag gravid, jävligt gravid & lycklig, för jag, lilla jag, världens mest barnkära människa typ, hade en egen liten bebis i min mage, en liten son, som jag redan från första dagen jag visste att han låg i min mage älskade något så enormt.
Imorgon är det 19 mars... 19 mars gjorde jag mitt första stora UL, då dem upptäckte att han var sjuk & hela min värld krossades. som glaset när stenarna träffar det, hårt.
Varför? Varför får jag jämt stå ut med allt jävla skit i mitt redan så trasiga liv?
Det gjorde så ont i mig, jag visste inte hur det skulle gå då till slut, just den dagen, 19 mars..
Ovissheten, förtvivlan. Det är hemska känslor för mig.
Varför jag?
Men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka... "man är inte med om mer än vad man klarar av"...
idag är en sån dag, som jag inte tänker så.
För idag tänker jag bara, "jag orkar inte mer". Fast jag vet ju att jag vaknar upp imorgon igen och att imorgon kan bli den lyckligaste dagen i mitt liv, hittills. den chansen tänker jag inte missa.
Men idag. Tänker jag vara ledsen.
Och säkerligen ledsen ett par till hemska datum denna vår, som varje år sedan 2009. Min älskade Milo, min son jag aldrig fick uppfostra till min, min skyddsängel. Jag kan inte låta bli att fundera på vilken ögonfärg du skulle haft, om du skulle vart lik mig, om du skulle gå & lära dig lika fort som jag gjorde, om du skulle ha lärt dig prata tidigt.. Sådana saker jag aldrig fick uppleva, jag fick bli en änglamamma istället... Jag älskar dig, var du än är. ♥
' om du var min...
' varför upptar du mina tankar?
' the same the same
' kiss me it'll heal but it won't forget
' varje dag har sin smak
|
|
1. Att de inte hade förverkligat sina drömmar. (Många insåg att de uppfyllt andras förväntningar istället för att följa sitt hjärta). 2. Att de hade jobbat för mycket. (Och därmed missat mycket av barnens uppväxt och åsidosatt sin äkta hälft). 3. Att de varit dåliga på att säga ifrån och uttrycka sina känslor. (Följden blev ofta bitterhet och frustration som även påverkade hälsan). 4. Att de borde haft bättre kontakt med sina vänner. 5. Att de skulle tillåtit sig att vara gladare och lyckligare. (Insåg inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val). |
JAG, måste jobba hårt för att förverkliga mina drömmar, kanske hade jag inte alls kämpat på det här sättet, eller ja, troligtvis hade jag inte alls kämpat såhär alls, om jag själv inte legat där & varit nära döden. När man låg där, helt still och inte kunde röra sig, då snurrar det många tankar i skallen på en kan jag lova. Jag var så fruktansvärt kär i Fredrik och det värsta var att jag inte sagt det till honom. Här kommer ju genast nummer tre in, jag lovade mig själv att om jag överlevde så skulle jag bli mycket bättre på att ta hand om mina medmänniskor och få dem att känna sig älskade, och det hoppas jag verkligen att ni känner. <3
Åter igen, jobba hårt - det måste man göra för att bli någonting, uppfylla sina drömmar. Mina drömmar kostar pengar och för att få pengar måste man jobba hårt, självklart skall man inte jobba ihjäl sig heller och det är väl kanske därför den punkten är så högt upp, för att dem känner att dem försummat familj, vänner etc, jag kombinerar, jag kanske inte har lika mycket tid för mina vänner som förr, men jag har inte glömt bort dem och jag umgås med dem så ofta jag kan.
Jag har lärt mig att uppskatta livet, att lycka är någonting man väljer själv precis som det står här ovanför. Man väljer själv vem man skall låta trycka ned en. Jag har varit fruktansvärt känslig efter allt jävla skit jag varit med om, men jag står här än idag. Från djupaste jävla mörker till det ljusa fina liv jag har idag, på bara sådan kort tid. Jag vet inte om jag själv kallar mig stark, för jag är fortfarande fruktansvärt svag i många avsikter, men som jag alltid säger "man är inte med om mer än vad man klarar av", och jag har klarat av allt hittills. Det finns alltså inte mycket som stoppar mig, inte våldtäkt, inte att förlora min son i vecka 25, inte blodproppar flera gånger.. Jag är superwoman! Jag klarar allt.
' miljöanpassat
det är en bra sak tycker jag, mer får inte ni veta. haha.
näe, sista boken i porrboks-serien skall jag börja läsa nu, hejdå på ett bra tag ;) haha. världens piggaste, starkaste häst får ni å, vassego. haha
näe, sista boken i porrboks-serien skall jag börja läsa nu, hejdå på ett bra tag ;) haha. världens piggaste, starkaste häst får ni å, vassego. haha
' vet ni va? nu kommer jag bli dödad
ja, herregud vad extremister å skit kommer döda mig nu, men vet ni vad? jag skiter i det. för jag tänker skriva precis som jag tänker nu, som jag tycker. för det där med att hålla käften om saker jag tycker, är inte riktigt min stil. Visst kan jag hålla saker inne, men det är fan på tiden att någon jävla svensk kan stå för vad dem tycker, jag hatar vår kultur, allt det här jävla "lagom", man bara nickar på huvudet åt saker man egentligen inte alls tycker om, man får inte tycka och tänka som man vill, man skall bara mainstreama, FY FAN SÅ TRÅKIGA VI ÄR!
Hitler, en fruktansvärt hatad man... och det är här jag kommer bli dödad. För jag förstår hans tänkande en hel del. Jag förstår verkligen inte allt och jag står inte för allt han gjort. MEN, dessa svaga människor, psyksjuka osv. Låt dem självsanera? Å nej, inte alla. för vissa finns det ju faktiskt hopp för, men dessa andra. som stör andra, och har gjort i flera års tid. som skadar andra genom sitt egna självdestruktiva beteende. ställ dem mot varann å låt dem skjuta varandra. Äckliga somalier som våldtar våra svenska barn, skjut skiten. Å nej, jag drar inte alla över en kant, jag har utländska vänner som jag fått på senare dagar som jag tycker mycket om. Men dem beter sig bra, tar sig an sverige och vår kultur, lever inte bara på bidrag utan vill bli nåt, jobbar för sitt leverne osv.
Annars är jag väl rätt uppväxt med att tycka illa om invandrare, ja - det är inte ett dugg jävla konstigt egentligen, för jag är uppväxt med att ha sådana i skolan och det enda idioterna gjorde var att kalla oss tjejer svennefitta, hora & slampa. När vi gick i korridoren kunde dem möta oss och nudda våra bröst osv.. Är det lätt då tycker ni att inte ha fördomar? Är vi så jävla snälla och tar in dem så kan dem väl bete sig? Jag pratar lika illa om svenskar som om utlänningar nu, jag tycker att alla människor som beter sig illa, som aldrig kommer bli friska och som skadar andra än sig själv skall plockas bort från oss andra.
Jag har dock växt ifrån det där med att "hata alla invandrare", jag har som sagt utländska vänner, som etsat sig fast i mitt hjärta för att dem är så underbara människor. Även om jag fortfarande är skeptisk till många, just dem där som kallar oss tjejer för svennefittor, men nej. man får inte bete sig hur som helst mot mig, då blir jag förbannad. Förbannad blir jag också över uppmärksamhetskära psyksjuka som inte ser vad dem har i sitt liv, egoister är vad ni är...
så nej, nu ska jag ut och ta mig en lång promenad med min älskade hund och säkert bli kallad svennefitta och mördad när folk har börjat läsa det här inlägget. puss på er! ;*
såhär ser jag ut så ni vet vad ni ska leta efter & våldta å mörda !