ingenting spelar ändå någon roll här, det är en klysha, visst. men desto sannare. jag sa; jag lever mycket bra och myckel väl här utan honom. Jag har vad jag behöver. Jag har tandborsta, lite pengar, min vilja och en säng för natten. inte mycket annat spelar någon roll.

och jag medger, lider är kanske fel ord även om jag gärna vill tro att det är precis vad jag gör. men lidande övergår ganska snart i lidelse och det är där som obehagsvågen kommer sköljande trots eller kanske just på grund av själva det förflutnas fulländning. lusten att kräkas i bröstet, i halsen och påminnelsen som spelar filmerna i huvudet. - där allt är bländande ljust och lätt och luftigt vackert.

så när jag drömmer om att slippa konfronteras med minnen, är det detsamma som att drömma om att göra allting ogjort? eller kanske snarare kunna avfärda bilderna i skallen som rena påhitt och lögner. för sanningen är det man minns och det enda som är äkta, glömska är oförlåtliga lögner.