jaja, lite gamla bilder också då.. =)


väldigt liten skruttalvin!


första ul bilden på milo :) huvudet ner, benen upp, två knytna nävar!


svullen i ansiktet efter operationen


väldigt liten aimée


underbar semester med johannes & hans familj till delsbo.
denna "sjön" mitt i skogen var riktigt häftig, som tidvatten =)



älskade vadstena! så vackert!!!


puss på lillskruttälskling! <3

rätt sjukt hur man märker hur kroppen förändras med graviditeten!,
förut, i mitt s.k. "förra liv" så räknade jag en fredag eller lördagskväll som slutade hemma innan
klockan 12 som misslyckad, eller mindre rolig, numera orkar jag knappt vara ute längre än till 22,
men ändå, igår när jag kom hem vid kvart i 12 på kvällskvisten så kände jag ändå att kvällen var fulländad,
jag fick träffa folk, snacka skit och lyssna på bra musik.
och min kropp har nå konstigheter för sig, förut kunde jag absolut sova till en 2-3, nu vaknar jag
senast halv 10, och kan absolut inte somna om, förberedelser? jag har ingen aning.

händer så himla mycket, men det är rätt mysigt, för någon dag sedan kände jag ett jäkla sprattel i magen
det var jättehäftigt, längtar tills man känner mer än så :) och längtar ännu mer tills ultraljudet är gjort,
så man eventuellt får reda på kön och grejjor :) fniss.

ikväll blir det nog partajj i guess, träffa folk och bara vara :) rätt nice.
får se om jag åker hem tidigt ikväll igen, eller om jag orkar hålla igång,
hoppas hoppas verkligen att "han" är där, så jääävla het. något att kolla på i alla fall! :D

först ska jag köra lillsyrran till hedemora runt två, släpar med mig kenta i bilen så jag får sällskap! :D
nej, vila en sväng, sen dusch och fix :) pussss

mmh, jag känner mig som en grinig flodhäst som när som helst
bara tänker springa och ta en tugga av någons välmående, typ.
men det är mycket bättre idag, efter undersökningar och grejjor,
allt såg då bra ut, och så länge det håller sig bra, så håller det sig bra :)
nu gäller det bara att deala med mor min, resten vet,
känns som att det är det jobbigaste av allt :/ ... men jag vet också
att hon är det största stödet som jag kommer behöva, trots att hon först
kommer bli besviken, ledsen och jättearg.
dock rätt roligt, gammelfaster vid 33, och gammelfarmor vid 54! HAHAHHAHAH!
var hem till farmor och farfar idag, och dem blev jätteglada :)
så, nu förstår min käre mor om hon läser det här ..
fuck att jag inte vågar prata med henne, det är så jävla drygt,
det är det sista jag behöver nu ... sen är det underbart.

jag är så trött på folk som säger åt mig att det inte alls är bra just nu,
vad ska ni göra åt saken, det är mitt val, eller hur?
och jag har valt att behålla barnet, dels för att jag upptäckte det så sent,
och idag på ultraljudet fick jag se hur det lilla pyret rörde sig,  och hur hjärtat slog. <3
hur ska jag kunna ta bort det där, det är redan tre månader gammalt,
jag går in i fjärde månaden nu om en vecka, jag har en tjock mage,
och barnet är så himla mycket utvecklat så att det skulle bli mord för mig.

det kanske är dumt, för att jag inte är tillsammans med pappan,
men vi har en bra relation, och jag vet att båda två kommer klara det här galant :)
förlåt mamma, men du har ju varit i samma sits själv, och jag lever ju idag, eller hur?
du måste veta precis vad som försigår i mitt huvud, och visst, jag kanske var ett misstag,
men jag tänker inte göra abort nu, jag vill inte döda en del av mig. för så känns det.
jag vet att jag kommer klara det här, hur det än nu ska gå till, men jag klarar det.
jag bara vet det. för så är det, och så kommer det bli.

lägger ut bild på min tjockmage och sen UL bilden sen någon dag när jag
talat ordentligt med min mor, vill att hon ska få se sitt barnbarn innan ni gör det, sry :)

åh, allt det här är så sjukt, det händer verkligen saker och ting,
jag hoppas verkligen att det går bra på måndag .. verkligen,
sitter och läser på lite, och jag känner verkligen igen mig i allt dem skriver,
precis hur jag mått osv .. och hur jag fortfarande mår,
mellan 11 och 14 veckor, det är rätt mycket, mellan 5 och 8 cm, jättemycket.
sitter och funderar på allt, hur kommer dem ta det? . jobbigast med allt.
får reda på mer exakt på måndag, rätt spännande,
jag tror jag vet vad jag vill, men ändå har jag inte en aning :P
det är rätt frustrerande.
nej, tror jag skall sätta mig ner och skriva ned allting ...
hur jag mått osvosv : )

efter måndag borde jag veta lite mer :) kan man ju hoppas på iaf.
mamma kommer döda mig, i know, hon kommer aldrig mer vilja se mig
men vad fasen .. jag är exakt samma sak, som .. det är.
ingenting man kan rå för,
bara min dumdristighet, min naivitet.

men det ... här kanske är meningen? vad vet jag.
vad jag vet är i alla fall, att jag skall kämpa, varje sekund, varje minut.


kommentar från idag;
så var det upptäckt. alldeles för sent, fyfan. starten på en fin, men ack så jobbig tid i mitt liv. mammas lilla pyre, det är snart tre år sedan du hastigt togs från mig, helt sjukt.. men du finns med mig, varje sekund. ♥

jahopp, gud vad jag slarvar med bloggskrivandet, sitter i alla fall i skrivande stund
ute hos elin, martin och axel i ansta, myspys, har ätit lite mat, svartskallebollar
och kaffe, mumsigt.
slaggar här inatt, skönt att komma bort litegrann (:
är så jäkla dugen på åh gadda mig, har letat litegranna, får se vad det blir,
om det blir nåt, så blir det i helgen.

jaja, i varje fall rör det sig bara om någon vecka nu, rätt nice.
och då jävlar!! på onsdag ska jag shoppa, både till mig och till bilen <3
och äta plankstek, fyfan vad jag är sugen på plankstek! :P
jag är bara hungrig hela tiden, börjar fan seriöst fundera på om jag är gravid,
men JAHAAA, man måste visst ha sex för att kunna bli det.
eller så är det nån superkarl som bara tänkt tanken, så helt plötsligt
så blev det tjofftjoff, nu är nathalie gravid! eller inte,
jag är bara inne i en tjockisperiod, jag är fet som fan, jag vet,
men jag ska ner, bara orken kommer tillbaka! :)

äh, jag vill ha plankstek, ge mig det?
puss på er!

kommentar från idag;
och gravid var jag.. herregud, att jag inte förstod det tidigare... ville inte förstå troligen..

så sjukt att någon man älskat så fruktansvärt mycket en gång i tiden
helt plötsligt kan vända till en av dem personerna man hatar mest numera
the thin line between love and hate, riktigt tunn, sönderfallande
hata är att älska, älska är att hata, det är sjukt egentligen.
hur det kan vara, hur det är, hur det varit, hur det kommer bli, eller inte bli.

rätt läskigt att verkligen inte veta vad som kommer hända btw,
du kan planera, hanka dig fram i en kalender, full av tider som skall hållas,
men du kan aldrig veta, precis vilken minut du är framme,
precis vilken sekund posten dymper ner i brevlådan,
för alltid efter vägen, finns det hinder, några stora, några små,
några som man kan ta sig förbi, och några man måste slåss med.

därför lever jag efter mottot, gör det bästa av situationen, jag lever här och nu
varför leva och planera framåt, visst jag har saker jag vill göra i framtiden,
men eftersom att jag aldrig vet, om jag ens kommer dit, så väljer jag
att göra det bästa jag kan av vägen dit, jag lever mitt liv, jag vet inte om
det här är min sísta dag att leva, eller bara första dagen av resten av mitt liv.
jag gör det jag känner för, för tillfället, följer hjärtat, och orkar inte tänka
ut precis vad jag skall säga osv, jag bara säger, jag bara gör, sedan får jag
väl ta konsekvenserna av det sen, och är det meningen att en sak skall gå
bra, då gör den det, tids nog.
jag tänker inte ligga där på dödsbädden och ångra att jag inte levde mitt liv,
dör jag så dör jag, men då ska ni veta, att jag dör lycklig!
--------------------------------------------------

I wanna roll with him a hard pair we will be
A little gambling is fun when you're with me (I love it)
Russian Roulette is not the same without a gun
And baby when it's love if it's not rough it isn't fun, fun

en nystart, någon annanstans
ett jobb, en ny stad, nya människor, nya vänner, och ovänner
lämna all misär här i hedemora
jatack, det vill jag, nu.
eller studera, men måste nog jobba ett tag först,
så man har pengar, råd att leva.
råd att köpa en lägenhet,
införskaffa mig en karl, att leva mitt liv med
någon som inte finns här,
här finns inga bra kvar
någon som är för bra för att bo i hedemora
precis som jag.

jag vill så mycket, men jag vet så lite
om hur allting fungerar
jag måste lära mig sägs det, men man lär sig ingenting
av att bara vara kvar här och höra dem orden
om och om igen

jag vill flytta, jobba någon annanstans än här.
jag vill vara, mitt jag någon annanstans än här.

ni ska se, att den dagen jag då återvänder hit,
att jag gjorde det med bravur,
och tillbaka kommer jag med en älskvärd familj,
ett välbetalt jobb, och ett välmående jag,
precis som jag ville ha det. jag vill, jag ska, jag kan.


kommentar från idag;
NI ANAR INTE HUR SKÖNT DET ÄR ATT HA TAGIT STEGET Å FLYTTAT ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ . PUSS PÅ MIG, FYFAN VAD JAG ÄR BRA!!!

:(
this is hard stuff, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
ena dagen känns allt superbra och perfekt, andra dagen är det crap!
jag hatar mig själv, och mitt jävla liv. och alla runt omkring. och egentligen hatar jag inte alls.
men allt är så fel, jag orkar ingenting när jag är här ute, jag känner mig så liten och värdelös.
jag ÄR liten och värdelös, jag mådde bra när jag flyttat, jag hade eget, och det gick uppåt,
men nu jävlar är de på tillbakagång igen, jag sover inte på nätterna när jag är ensam,
jag drömmer alla hemska mardrömmar igen, jag vaknar av gråten i halsen igen,
jag vet det låter emo, men, usch. allt är så jävla jobbigt.
om ni bara visste allt lilla jag har varit med om, hur ont det gör i hjärtat när man tänker tillbaka,
jag bara spelar lycklig hela jävla tiden, men sen när jag sitter här själv så äre bara ren jävla skit.

jag vill inte höra hur värdelös jag är,
hur fel och ful och fet jag är,
hur allt jag gör är fruktansvärt fel.

jag försöker och försöker, men till vilken fördel då? inte en enda? ...
men jag är väl värdelös, sårar bara folk, och gör folk illa, att jag ens lever fortfarande
hjärtlös, iskall och helt åt helvete dum i huvudet, den har vi hört förut.
jag förtjänar väl inte att leva heller, jag borde väl ta livet av mig direkt.
jag må vara bottenskrap för tillfället, men alla vägar går uppåt, och dem försöker jag ta mig upp på.
allt gick åt helvete september nollsju typ, sen ännu värre januari nollåtta,
när fan vänder skiten? dags snart...
inte ens jag orkar så mkt mer än såhär?

helt orkeslös, tacka fan för jobbet, så jävla skönt åh bara jobba, lyssna på musik, slippa tänka, bara vara.
nej, nu ska jag sluta klaga, jävla upp och nervänt liv det här.
ena dagen greatest, andra åt helvete, men visst, livet går upp åh ned,
men snälla, lite jämnare tack?
ska ringa och be om åh få börja plugga snart .. så kanske ja kan flytta .. igen!

hoppas ni andra har det bättre än mig (:

haha, tanken är så skrattretande, jag vet inte hur jag kommer se ut om en månad. jag vet faktiskt inte, mitt ansikte kommer se helt olikt sig ut, alla gamla bilder, alla gånger ni sett mig, g0ne, borta, away! kommer aldrig mer igen.
det är helt sjukt, en konstig känsla i magen när jag kollar igenom fotomappen på mig själv, hon på bilderna är någon annan nu.
men ja, visst. det syns fortfarande att det är jag, men det är en jäkla skillnad.
och ännu mer kommer det bli när allt är klart och svullnaden lagt sig ordentligt.

mjammmjammmjamm, åh, kan inte sluta fundera. haha, rätt drygt.
åh, jag saknar någon att sova med, någon som snor mitt täcke, som snarkar så man inte kan sova och som pratar i sömnen om allt och ingenting.
Någon man kan ligga och kolla på när han sover bara för att den känslan som då befinner sig i min mage bara är sådär snuskigt jäkla underbar.
Eller när man vaknar upp bredvid någon som håller om en hårt, och ähh tjaffs, jag saknar kärleken.
bra, jag erkänner, jag saknar det. det var alltför längesedan nu jag verkligen kände ordentlig kärlek.
det var typ, back in the days of dahlström, eller nåt.

men som vanligt, så väntar jag. jag tänker inte leta. det blir som det blir.
nej, nu ska jag sluta tjätä, jag ska nog ta och göra mig lite gröööööt!
så jag blir stor och stark inatt, så jag kan jaga alla karlar i sömnen, haha, nooooEs!
nejmen, förmiddagsarbeite imorn, drygt, ja. ussuss.
P0SSSSSSSSSSS!

åh, jag blir så matt.
vänner och kompisar, jag ser tydligt en gräns mellan er.
Är så trött på er som bara låtsats vara en vän, men när det väl kommer till kritan så har ni inte tid osv..
Har man en bra vän, och vill behålla den, så ser man till att kunna ta den där lilla tiden, en liten fika, en liten pratstund i telefonen osv.
Och speciellt nu, det är en jobbig tid jag går igenom, jag vet inte ens hur jag kommer se ut om ett par veckor,
om inte annat så är det äckligt drygt att se ut såhär, som jag gör nu, jag vägrar visa mig ute bland folk,
så ett eller flera besök vore ju inte så fel.
jag menar, det är ett jättestort ingrepp jag har gjort, en 3 timmar lång operation osv .. menmen, man märker ju vilka som är ens riktiga vänner.
nu tänker jag inte fråga er nå mer om ni inte vill hitta på nåt, vill ni fortsätta ha med mig att göra, se då till att ta tag i det och visa det, för jag orkar inte, speciellt inte nu. känner mig redan så jävla hemsk och ful och äcklig.
och därför behöver jag en vän just nu, som får mig på bra humör...

ska bli skönt åh komma bort på torsdag! verkligen. jag behöver det, få komma bort och bara, vara. :) sen är det snart jul också, ett körkort vill jag också ha! jatack! (:

aja, ska inte klaga nå mer, dexter väntar på mig ;* gosh, he's hot! p0sssssssssss!

Jahapp, Ett par timmar sen insåg jag att det var åt helvete, att allt skulle gå åt helvete.
Vet inte om det beror på att jag inte hade nå känslor från början, eller för att han började tjata direkt han kom hem.
Hur som helst, så någon permission var han ju inte mogen för. Inte någonstans, Inte alls.
Jag kanske har varit elak, som gett honom falska förhoppningar, men...
Jag kanske är en elak person.
Nej, det är jag inte, jag gav honom lite för många chanser, och varje gång har han gjort bort sig.
Och den här gången var jag hård, hårdare än vanligt.
Han hade ett val.
Han knarkade igen. Så jag kastade ut honom, Jag tolererar inget sådant i mitt hem.

Det är jobbigt att se någon så betydelsefull gå ned sig, men man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Så jag skiter i det här nu.
Jag skiter i honom.
Tur att mitt hjärta valde att inte tycka om honom längre, annars hade det här varit olidligt jobbigt.
Älskar det gör jag, men inte på samma sätt som förut.
Hatar det gör jag, av precis samma anledning som förut.
Men han kommer aldrig bli den mr. right jag vill ha, egentligen.
Och varför nöja sig med något halvbra?
När jag vet att jag är värd det bästa?

Välkommen, Det här är mitt liv, fyllt av misär och tjaffs.
Herregud, tar det inte slut snart? Jag måste ha varit väääldigt elak i mitt förra liv.
Jag vet, Jag har det inte jätteilla längre, Jag har en säng, en tandborste, en egen lägenhet, ett extraarbete, människor som älskar mig och människor som jag älskar.
Men det är så mycket annat som spelar in, det är inte en fråga om att ha allt,
Det är en fråga om balansen mellan allting man har.
Och i mitt liv,
Tror jag att balansen har gått vilse.
Åtminstone för tillfället, Någon borde ge fröken balans en ficklampa så hon hittar i mörkret.

out of my head!
jag vill inte ha någon kille, vill inte vara kär, inte tycka om någon, inte älska någon, inte vara beroende, inte bli sårad.
jag vill vara själv, inte bry mig om någon annan hopplös människa som ska gå vid min sida och grejor, jag orkar inte, jag orkar inte, för jag råkar veta att allt går åt helvete i alla fall. hur underbart ett förhållande än är, hur mycket han än säger att han älskar mig, skulle aldrig vara otrogen och skall alltid älska mig, BULLSHIT! förlåt ni karlar som trodde ni hade en chans, men jag tror inte på kärlek, inte just nu.

jag hade ett underbart förhållande en gång i tiden, världsbäst, nåt annat kan jag inte säga, han sa fina saker som, "jag skulle aldrig kunna vara otrogen" ,"jag skulle aldrig kunna slå en tjej", och "jag skulle aldrig köra rattfull", han gjorde alla tre, inom loppet av 4 månader. sen gick allt åt helvete, han som alltid varit så underbar, blev helt plötsligt det där svinet jag aldrig trodde jag skulle behöva vara med om igen. men min kärlek till honom höll mig kvar, alldeles för länge.

därför är jag rädd. att om jag nu blir sådär kär igen, sådär, som jag blir, att jag verkligen gör allt för killen, skämmer bort honom, somfan. så pang, en dag får jag reda på att han varit otrogen 8474895345 ggr, eller att han en vacker dag börjar slå mig. nejtack. jag är så van att karlar går bakom ryggen, så att om en inte skulle göra det, hur ska jag kunna tro på det? är väl antagligen för att jag blivit behandlad som jag blivit, som jag varit som jag varit. men nu är det förändringar på det. blir jag kär, så blir jag väl det, då kör jag, och går det på helvete så gör det, då har jag åtminstone försökt, alltid ett steg i rätt riktning. men jag tänker inte gå in i någonting, om det inte känns bra till 120 procent, no way. då skiter jag hellre i det, för inget som inte känns bra från början blir bra sen heller .. enligt min åsikt.

och just nu är det för mycket bara, för mycket att välja på, måste ta det lugnt och tänka ett tag.

en spik mitt i pannan. ah visst låter det trevligt.
idag var jag som sagt till läkaren i falun, skulle få reda på lite mer om min operation, och det fick jag, en spik i pannan skall jag få, den 18 november två noll noll åtta.
läggs in den 17/11, så blir det massa snack med narkosläkare, tandläkare osv, kunde ta hela dagen sa min grymt underbare käkkirurg harald, åh, han är så rolig, man skrattar mest hela tiden :D
så får jag sova sött där i någon hård och stel jävla sjukhussäng och vakna upp morgonen efter med ont i hela kroppen (och ondare lär jag ju få...) så blire väl typ narkos och grejor där fram emot niotiden på morgonen, sen operation, som tar ca 2,5 h, då ska dem skruva in en jävla skruv/spik i pannan, som gör att min käke håller sig på plats, eller nåt i den stilen ... Då slår dem loss min överkäke, pillar till den lite och skruvar fast den igen med titanplattor, lite längre fram och lite längre upp, sen syr dem lite. tre stygn på varje sida eller nåt i den stilen.
sen tar dem ut spiken, och kvar blir ett litet ärr som är 7 mm långt och två hårstrån tjockt, det kommer alltså inte synas, fuck, jag som ville skryta med att jag haft en spik i pannan, OH NOES! då syr dem med ett stygn, som jag får ta bort morgonen efter typ.

sen kommer jag vakna upp på intensiven, och vara allmänt jättetrött, och ha ont.
så får jag ligga där och tycka synd om mig själv, lär väl gå åt en hel del tid till att sova kan jag tänka mig?
ska tvinga dem proppa i mig massa smärtstillande så jag tror jag är ute och flyger eller nåt istället för att jag ligger på ett grått jävla sjukhus.
så typ dagen efter blir det väl ännu mer sova, och så ska jag nog undvika att se mig själv i spegeln, kommer ju se ut som en fucking köttbulle, kommer vara jättesvullen, menmen, ska försöka vara uppe och gå så mycket jag kan, så går svullnaden ner. så glöm att ni ska få komma och hälsa på mig på sjukhuset, ingen annan än min käre far och mor och deras respektive samt mina syskon får se mig!
och på torsdagen får jag förhoppningsvis åka hem, då kommer jag tycka att det spänner, men jag skall inte ha ont, för jag får massa piller som gör mig allmänt konstig eller nåt i den stilen!

sen i slutet på veckan efter får jag komma in igen, och ta bort stygnen i munnen, då kommer jag känna att jag kan röra mer på min käke, kommer säkert kännas som värsta befrielsen.
sen tre veckor senare så ska svullnaden ha lagt sig typ, så bäst ni träffar mig nu, innan den 17 nov, för sen kommer jag ligga inne och se allmänt ful och köttbullig ut i ansiktet i typ en månad.

men sen jävlar, blir jag snygg/snyggare. ehM, jatack! då jävlar ... bästa julklappen en tjej kan få? ett bättre utséende, tur det, för julen lär ju bli värdelös som vanligt. ska man sitta där och försöka se söt ut, men ändå bara få höra hur fel och ful man är, utomlands över jul, någon?

nej, nu blev det ett jävla långt inlägg, nu ska jag försöka fixa ett jävla körkort i väntan på att olof ska ringa (: pusshej.

blek beröring, mina händer på hans kropp, min lek, hans lek, våran lek med varann, våran lek mot varann, spela ut varandra, allt vad vi kan, när vi tror båda två, att just jag är den att såra, han mig, jag honom. vi sårar varandra, vi älskar och vi hatar och vi sårar. Ute lyser solen också blek, den omfamnas av den kalla, tråkiga och gråa himlen, kommer inte igenom, når inte fram, solens strålar når mig inte, lämnar min väg bort från honom kall, tråkig och grå. Kvar sitter han, med tankarna nötandes i huvudet att med drogerna leva ut livet han så länge drömt om, bara vara, bara vara hög och dum, varför lyssna på någon annan när han vet bäst själv? varför skulle han lyssnat på mig, om jag nu hade stannat, för ingen vet ju bättre än honom.

jag spatserar vidare på ömma fötter, dem har gått över småsten och krossat glas alldeles för många gånger nu, hjärtat slår, men inte i takt, inte i takt med någonting, ett slag för mycket för honom ibland, ett slag för lite för någon vän det egentligen borde slå fortare än fortast för, ingenting är som det ska. ingenting går som jag en gång ville att det skulle gå. Hon är besviken, han är besviken, dem är besvikna, besvikna på mig. Besvikna på mig för att jag inte är under kontroll, därför att ingen kan linda mig runt lillfingret och få mig att göra precis vad dem vill, jag är jag, kommer alltid vara, och jag gör vad jag vill. Jag är djup, jag är tänkare, jag är gråtare, jag är ond, jag är elak, jag är snäll, jag är beroende och jag är jävligt svag men ändå så jävla stark. Jag är törstig, häll i mig din kärlek, jag behöver den.

kärlek gör ont, jag behöver den inte. men allt har två sidor, jag behöver den bra sidan. men det kommer, det kommer det också baby, en dag, en vacker dag...