' det tog allt för många år för mig att äntligen bli fri, det har slitit mig itu, det fanns ingen - bara du, men jag är lyckligare nu.

vem tycker att livet är orättvist, upp med en hand, MMJAG! ... så fruktansvärt. vad bestämmer egentligen över allt som skall hända och som händer, är det något över huvudtaget? pang, du är en asrolig 24 åring som folk älskar högt över havet, nej du ska dö ... istället får en elak jävla knarkarfittsvåldtäktsman överleva, som förstör liv efter liv, hallå, hur tänkte man där? KARMA? ah nästan så att jag hoppas på att det är så.. för jävlar vad lycklig jag ska bli sen, eller i ett annat liv, eller nåt. eller så kanske jag var cplycklig i mitt förra liv? eller nej, cplycklig ett helt liv tror jag inte ett skvatt på. Alla har vi våra motgångar som vi måste gå igenom, annars är vi inte människor, eller blir inte. Nästan så att jag tror att, ju mer man är med om - och viktigt, samtidigt b e h å l l e r fötterna på jorden, desto starkare och mer vettigare människor blir vi. men så var det ju dem där fötterna på jorden jag talade om.
 
utan fötterna på jorden har du ingenting att komma med, inte en längre tid i alla fall. glid på en räkmacka du, en bit, snålskjutsa om du vill. men någon gång tar det stopp - det är då du behöver dina jordnära tankar att luta dig tillbaka på. som mina  sådana här tillfällen, när jag absolut inte kan sova, för att jag har 986784356837453 elaka tankar i huvudet.. ta livet av mig? ja jävlar ja. lämna all skit, slippa ta tag i alla beslut. men nej, jag har fötterna på jorden och nej. aldrig i livet. för jag vet, att när beslutet väl är fattat, lossnar stenen från hjärtat och lyckans inre röst har talat, och när man har övervunnit skiten, ja då. då finns det ingen som kan stoppa mig.
 
jag är så nära att uppnå mina drömmar. så jävla nära.
 
jag mår piss ena dagen, det är jobbigt att lämna det man älskar, jag mår bäst i hela världen andra, när jag gör dem jag älskar lyckliga, eller bara ser dem lyckliga. jag vill inte lämna alla mina underbara människor och min familj här hemma, jag vill vara nära er. så att jag vet att jag kan hjälpa er om ni behöver mig... men ja, jag har visst ett eget liv också, eran lycka och kärlek kan ju tyvärr inte betala min hyra & en lön till mig ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback