känns faktiskt som att jag skiter i vad som händer i framtiden, eller nej. skiter i är helt fel ord. för om det tar slut här blir jag väldigt ledsen. men å andra sidan, kanske man ibland måste nöja sig med det man får. och jag har fått så sjukt jävla mycket. han reste mig från botten, till det här. jag har redan hunnit se att min hy blivit så sjukt mycket bättre. jag mår så mycket bättre. jag beter mig så mycket bättre. även om jag varit rädd, eller är rädd. det är jag, verkligen. för jag vill inte förlora denna underbara människa. aldrig någonsin.
jag har aldrig gett så mycket till någon - och samtidigt fått så mycket tillbaka.
bara det är ovärdeligt.
och om jag får mer, ja då är det ännu mer ovärdeligt.

jag vet inte vart vi står, men jag vet hur han får mig att känna, och hur han lyft upp mig.
jag är nöjd med det. i'll take it from here liksom.
finns tamefan inget bättre än när han ber mig 'kom hit', och han kollar mig rakt i ögonen och säger att jag är så jäkla fin.. obeskrivlig känsla, att någon så jävla fin som han, skulle säga nåt sånt .. till mig?

jag är så grymt tacksam över att träffat denna underbara människa igen.
men man kan inte heller få allt, jag vågar inte känna...