ibland kommer jag på mig själv med att faktiskt inse att jag är jävlgt lycklig. stolt över mig själv. efter all jävla skit jag har gått igenom, allting som har format mig till den idag. självklart är det dessa minnen som gör att jag faktiskt känner denna kick-ass känsla lite då & då, lite som såhär, "HAH, i did it.", vägen må vara lång, men jag har kommit en jävla bra bit. jag tog mig ifrån skiten, här sitter jag idag. i en egen lägenhet, uppe i fina Umeå, jag har så fina vänner här, en utbildning här. att jag ens kom in på den, fattar jag inte. allt slit med att läsa upp betygen, bli någonting. herregud, jag har bara 2,5 år kvar. sen är jag arbetsterapeut. sen ja, ingen kan väl veta vad framtiden har att erbjuda. men jag trivs så jäkla bra. jag känner mig så lycklig.

tänk om jag hade varit kvar i lilla hålan hedemora, fastnat där, jobbat kvar, fått sparken som alla andra när allt läggs ner, leva på a-kassa och söka helvetiskt efter jobb.. jag blev istället arbetsterapeutstudent, har världens finaste vänner, världens finaste hund, världens bästa häst, som jag saknar så grymt mycket, men jag hoppas på att jag ska slippa sakna han alltför mycket snart.. åh, jag trivs så mycket med mitt liv. även om jag saknar vissa i hedemora, ja ni vet. man kan inte bara hata allt. men mycket. hah.

det har blivit en sådan mycket lyckligare människa av mig, nöjdare, roligare. bättre.
jag hoppas verkligen att alla ni jag bryr mig om kommer att få känna den här lyckliga känslan! den är, over the top.
på riktigt.