blek beröring, mina händer på hans kropp, min lek, hans lek, våran lek med varann, våran lek mot varann, spela ut varandra, allt vad vi kan, när vi tror båda två, att just jag är den att såra, han mig, jag honom. vi sårar varandra, vi älskar och vi hatar och vi sårar. Ute lyser solen också blek, den omfamnas av den kalla, tråkiga och gråa himlen, kommer inte igenom, når inte fram, solens strålar når mig inte, lämnar min väg bort från honom kall, tråkig och grå. Kvar sitter han, med tankarna nötandes i huvudet att med drogerna leva ut livet han så länge drömt om, bara vara, bara vara hög och dum, varför lyssna på någon annan när han vet bäst själv? varför skulle han lyssnat på mig, om jag nu hade stannat, för ingen vet ju bättre än honom.

jag spatserar vidare på ömma fötter, dem har gått över småsten och krossat glas alldeles för många gånger nu, hjärtat slår, men inte i takt, inte i takt med någonting, ett slag för mycket för honom ibland, ett slag för lite för någon vän det egentligen borde slå fortare än fortast för, ingenting är som det ska. ingenting går som jag en gång ville att det skulle gå. Hon är besviken, han är besviken, dem är besvikna, besvikna på mig. Besvikna på mig för att jag inte är under kontroll, därför att ingen kan linda mig runt lillfingret och få mig att göra precis vad dem vill, jag är jag, kommer alltid vara, och jag gör vad jag vill. Jag är djup, jag är tänkare, jag är gråtare, jag är ond, jag är elak, jag är snäll, jag är beroende och jag är jävligt svag men ändå så jävla stark. Jag är törstig, häll i mig din kärlek, jag behöver den.

kärlek gör ont, jag behöver den inte. men allt har två sidor, jag behöver den bra sidan. men det kommer, det kommer det också baby, en dag, en vacker dag...