Jahapp, Ett par timmar sen insåg jag att det var åt helvete, att allt skulle gå åt helvete.
Vet inte om det beror på att jag inte hade nå känslor från början, eller för att han började tjata direkt han kom hem.
Hur som helst, så någon permission var han ju inte mogen för. Inte någonstans, Inte alls.
Jag kanske har varit elak, som gett honom falska förhoppningar, men...
Jag kanske är en elak person.
Nej, det är jag inte, jag gav honom lite för många chanser, och varje gång har han gjort bort sig.
Och den här gången var jag hård, hårdare än vanligt.
Han hade ett val.
Han knarkade igen. Så jag kastade ut honom, Jag tolererar inget sådant i mitt hem.

Det är jobbigt att se någon så betydelsefull gå ned sig, men man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Så jag skiter i det här nu.
Jag skiter i honom.
Tur att mitt hjärta valde att inte tycka om honom längre, annars hade det här varit olidligt jobbigt.
Älskar det gör jag, men inte på samma sätt som förut.
Hatar det gör jag, av precis samma anledning som förut.
Men han kommer aldrig bli den mr. right jag vill ha, egentligen.
Och varför nöja sig med något halvbra?
När jag vet att jag är värd det bästa?

Välkommen, Det här är mitt liv, fyllt av misär och tjaffs.
Herregud, tar det inte slut snart? Jag måste ha varit väääldigt elak i mitt förra liv.
Jag vet, Jag har det inte jätteilla längre, Jag har en säng, en tandborste, en egen lägenhet, ett extraarbete, människor som älskar mig och människor som jag älskar.
Men det är så mycket annat som spelar in, det är inte en fråga om att ha allt,
Det är en fråga om balansen mellan allting man har.
Och i mitt liv,
Tror jag att balansen har gått vilse.
Åtminstone för tillfället, Någon borde ge fröken balans en ficklampa så hon hittar i mörkret.