:(
this is hard stuff, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
ena dagen känns allt superbra och perfekt, andra dagen är det crap!
jag hatar mig själv, och mitt jävla liv. och alla runt omkring. och egentligen hatar jag inte alls.
men allt är så fel, jag orkar ingenting när jag är här ute, jag känner mig så liten och värdelös.
jag ÄR liten och värdelös, jag mådde bra när jag flyttat, jag hade eget, och det gick uppåt,
men nu jävlar är de på tillbakagång igen, jag sover inte på nätterna när jag är ensam,
jag drömmer alla hemska mardrömmar igen, jag vaknar av gråten i halsen igen,
jag vet det låter emo, men, usch. allt är så jävla jobbigt.
om ni bara visste allt lilla jag har varit med om, hur ont det gör i hjärtat när man tänker tillbaka,
jag bara spelar lycklig hela jävla tiden, men sen när jag sitter här själv så äre bara ren jävla skit.

jag vill inte höra hur värdelös jag är,
hur fel och ful och fet jag är,
hur allt jag gör är fruktansvärt fel.

jag försöker och försöker, men till vilken fördel då? inte en enda? ...
men jag är väl värdelös, sårar bara folk, och gör folk illa, att jag ens lever fortfarande
hjärtlös, iskall och helt åt helvete dum i huvudet, den har vi hört förut.
jag förtjänar väl inte att leva heller, jag borde väl ta livet av mig direkt.
jag må vara bottenskrap för tillfället, men alla vägar går uppåt, och dem försöker jag ta mig upp på.
allt gick åt helvete september nollsju typ, sen ännu värre januari nollåtta,
när fan vänder skiten? dags snart...
inte ens jag orkar så mkt mer än såhär?

helt orkeslös, tacka fan för jobbet, så jävla skönt åh bara jobba, lyssna på musik, slippa tänka, bara vara.
nej, nu ska jag sluta klaga, jävla upp och nervänt liv det här.
ena dagen greatest, andra åt helvete, men visst, livet går upp åh ned,
men snälla, lite jämnare tack?
ska ringa och be om åh få börja plugga snart .. så kanske ja kan flytta .. igen!

hoppas ni andra har det bättre än mig (: