tre veckor ifrån, fyra veckor till blir det. det är bajsjobbigt. speciellt såhär på natten när man skall sova & sängen är jävligt tom. tur jag har donnan å kramas med ♥

det är en annan femma när man vet att man snart får dela sängen med antingen min kärlek, eller mina underbara småsyskon..  eller, vakna upp & få åka till stallet & pussa på min fyrbente hjälte. saknar så det gör ont nu, speciellt i sådana här svåra tider, när allt inte riktigt går som jag vill, varför är det extra lätt att sakna när man är sådär, lite sårbar?

jag har aldrig älskat någon så mycket trots så mycket svårigheter
jag har aldrig känt sådan beskyddande känsla, avgudat några så mycket
jag har aldrig känt sådan lyckokänsla, som att sitta på hästryggen på _MIN_ häst.
jag har aldrig haft en sådan vän, som jag älskat så mycket & haft så kul med.

att jag befinner mig 60 mil från alla 5, gör skitont i mig.
men jag fortsätter le, för hursomhelst, är jag glad att ni finns & allt ni gör/gjort för mig, och att jag får träffa er om en månad igen, gör att jag orkar med vardagen, orkar med livet.
och ni ska veta, att jag gör precis allt för att ni skall vara lyckliga...
♥