aouh, ska försöka bli lite duktigare på det här, skrev så jäkla mycket bättre när jag var mindre har jag nu insett.. läste igenom massa gamla blogginlägg från 2008/2009 (dem som är här nedanför), sjukt jobbigt att gå igenom allt igen, men jag blev ändå så sjukt lycklig igen över att vara där jag är idag. som jag brukar säga; jag har varit med om allt svårt en kvinna aldrig skall behöva vara med om. jag vet hur det klagades på mig för bara tre år sedan typ, att jag klagade hela tiden, den tjejen finns inte mer. jag är så mycket positivare, mer framåt, vill någonting med livet. och det är så grymt skönt att vara här! :D

jag klagade på att jag ville flytta, inte vara i hedemora, jag ville plugga osv.. vet ni hur jävla underbart det är att sitta här och läsa det där, och veta att jag lyckades göra det jag bönade och bad om då? :) även om jag fällde ett par tårar, för att läsa om känslorna när jag blev gravid, var gravid. det gör ont i mig. det är tre år sedan nu, den 24 maj - som jag fick föda min avlidne son, det mina vänner, är det värsta jag någonsin gjort.. tiden efter det, åren efter det har varit så grymt svåra, jag är så jäkla barnkär.. men jag har fått lära mig att uppskatta det jag har istället, därför är jag dryg som fan, som överröser massa kärlek på dem som jag tycker om. alla ska liksom veta att dem är omtyckta, för .. man vet aldrig när det är försent.. tyvärr. så inte heller klandrar jag det som hänt mig, för det är dem svåra stunderna som formar vilka vi är.

näej, nu ska jag ut med donnan en sväng sen sovdags!
kram på er!