varför är livet så jävla pissigt ibland? 

Jag brukar hålla huvudet högt & tro på att allt har en mening & att man växer utav dem svåra stunderna.

Bitvis gör man det, ja. Men dem andra stunderna då, när allting faktiskt rasar samman & man känner den där hjälplösa känslan. 

När är det nog liksom? Om man redan varit med om någonting tungt, varför i hela helvetet skall man dras med hemska minnen om samma ting resten av sitt liv? 

 

Kan man inte bara uppfinna en delete-knapp till sånt. tack, jag köper första.

 

för fyra år sedan var jag gravid, jävligt gravid & lycklig, för jag, lilla jag, världens mest barnkära människa typ, hade en egen liten bebis i min mage, en liten son, som jag redan från första dagen jag visste att han låg i min mage älskade något så enormt. 

Imorgon är det 19 mars... 19 mars gjorde jag mitt första stora UL, då dem upptäckte att han var sjuk & hela min värld krossades. som glaset när stenarna träffar det, hårt. 

Varför? Varför får jag jämt stå ut med allt jävla skit i mitt redan så trasiga liv? 

Det gjorde så ont i mig, jag visste inte hur det skulle gå då till slut, just den dagen, 19 mars.. 

Ovissheten, förtvivlan. Det är hemska känslor för mig.

Varför jag?

 

Men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka... "man är inte med om mer än vad man klarar av"...

idag är en sån dag, som jag inte tänker så. 

För idag tänker jag bara, "jag orkar inte mer". Fast jag vet ju att jag vaknar upp imorgon igen och att imorgon kan bli den lyckligaste dagen i mitt liv, hittills. den chansen tänker jag inte missa. 

 

Men idag. Tänker jag vara ledsen.

Och säkerligen ledsen ett par till hemska datum denna vår, som varje år sedan 2009. Min älskade Milo, min son jag aldrig fick uppfostra till min, min skyddsängel. Jag kan inte låta bli att fundera på vilken ögonfärg du skulle haft, om du skulle vart lik mig, om du skulle gå & lära dig lika fort som jag gjorde, om du skulle ha lärt dig prata tidigt.. Sådana saker jag aldrig fick uppleva, jag fick bli en änglamamma istället... Jag älskar dig, var du än är. ♥