har så mycket att säga, men inga ord att tillsätta det jag känner, 

känns som att hjärtat är ihopsnärpt som en liten kall, iskall liten isbit

nära förtvinat, nästan ingenting kvar

ingen kärlek att ge, eller massor kärlek att ge, men jag vet inte hur

vet inte till vem, för jag får inte, får inte känna, det är dött

 

skulle vilja berätta, men kan inte, får inte, för det gör illa någon annan

skulle vilja gråta ut i någons famn, men någon finns inte

skulle aldrig kunna i alla fall, för jag är känslolös

men det gör ont, så fruktansvärt ont, jag berättade en gång, men hon stack

och jag blev ännu mer känslolös

eller så jävla full utav känslor & ingenstans att göra av dem.

 

så är det nog, ja. 

var rädd om dem ni kan berätta allt för, jag har förlorat mina.

jag har mina djur, dem förstår, dem kan också pussas i pannan.

jag hatar 24 maj & jag hatar den här våren

rädd för att älska, rädd för att förlora någon igen, jag klarar det inte