' jag tror faktiskt inte att man kan vara mer kär än mig, eller ja.. kanske min man i mig men, helt galet, en plats, mitt i ingenstans, där ba klickade det till, från båda håll. det är det bästa, konstigaste jag varit med om! när han kom där på sin fyrhjuling en natt, det där leendet fick mig att falla som en fura.. en kväll jag alltid kommer minnas, jag blev nog fasiken kär på stört, älskade från första stund. jag trodde jag känt förr, varit kär förr, älskat förr, men jag har aldrig varit med om någonting så djupt, sådan perfektion. läppar som passar mina perfekt, ett hjärta som passar mitt som en pusselbit, händer som flätas ihop perfekt med mina. ett sådant fint hjärta, en sådan fin insida, världens finaste utsida, jag fattar inte, hur kan han vara med mig? men ändå, det känns som, som jag alltid har sagt, att mitt liv var som det var, för att det en dag skulle komma någon som gjorde livet värt. 

 

jag förstår nu varför 500 enheter inte gjorde så jag inte fanns nå mer, jag förstår... mitt liv väntade på denna man åt mig, mitt liv visste att något skulle komma i min väg som gjorde livet värt igen... mannen som uppfyller mina drömmar, är min dröm. 

 

och det bästa; han känner precis likadant. 

det var vår tur nu...